susanne

21 april 2009 07:37

jag hoppas dín dag blir lugnare :)

mockapocka

21 april 2009 07:52

That could be me.
Det kan vara att du är inne i ett flow (med bilderna och vernissagen)och det smittar av sig på allt annat. Det bara "blir" en massa projekt på vägen. Du kkanske är en person som behöver känna dig stimulerad mest hela tiden. Att det händer något nytt som du kan utvecklas i. Att inte utvecklas är tråkigt. Låååångtråkigt. Nytt, lite svårt och spännande. Det är livet!
Fast just precis när du är i det svåraste stadiet vill du inte mer, vill bara ta det lugnt, skita i allt. Orkar inte mer nu. Men du kommer orka och det kommer gå bra och du kommer få så mycket ENERGI av dina nya upplevelser och lärdomar. Så mycket så du kommer vilja starta nya projekt igen och igen och igen. Skitjobbigt. Men underbart skitroligt.
Som sagt; that could be me.

M.

21 april 2009 07:53

Visst är det svårt?

En grej kan vara att gå nånstans där man måste ta det lite lugnt. Typ spa. En helg i Varberg, kanske? Bara du och en till (gärna nån lugn person). Eller, om det känns lättare att genomföra, ett biobesök. Gå på två filmer i rad! Gå själv och se nått som bara du vill se.

Kram!

stort och smått

21 april 2009 08:11

Mockapocka beskriver mig perfekt.
M. har jättebra idéer - en spa-helg, eller bara en dag på Hagabadet skulle räcka också! Undrar om jag skulle få till det tro? *tänker*

Yvonne

21 april 2009 08:43

Ja, mockapockas tanke är jätterätt tror jag!
Inte bra att stressa både på dagarna och på nätterna... Blir orolig för dig då ju...

Hoppas att du kan få lite lugn idag.
Stor kram!

hurjick

21 april 2009 09:43

Tack Agneta för att du tog dig tid att skriva fortsättningen hos mig!

Truddelutt

21 april 2009 10:24

Usch, sådana drömmar är inte roliga. Man vill gärna vara utvilad när man sovit och det blir man ju inte om man drömmer sånt.

Trist att dotra din är sjuk men trevligt att du får vara hemma.
kramen

teolinda

28 maj 2009 06:48

Jag måste erkänna att jag är orolig för dig ibland...