Jag är på jobbet, därav rubriken *förklarar*

Men, jag ska sätta på kaffe nu så det är hopp om livet även idag!

Och snabbt har det gått också! Tiden verkligen rusar fram, till och med mina barn tycker att veckorna går snabbt! Det tyckte aldrig jag när jag var liten.... Men så var min mamma hemma med mig och mina syskon. Vi gick inte på dagis eller fritids. Vi hade långa eftermiddagar, långa härliga lov ... Åh, vad jag skulle vilja vara hemma på dagarna!

Jag hoppas det kommer en sådan tid snart. Men nu fokuserar vi på nuet och idag är det FREDAG!!! 

De har släckt alla utelampor nu! Skönt. Jag trivs med att leva i skydd av mörkret. Det är det värsta med våren: ljuset - alla skavanker syns och förstoras i ljuset. Och att jag är alabastervit (läs: Gollum) gör inte saken bättre när alla andra - ja ALLA andra! - är supersnygga och superfräscha redan en blek marsdag. 

Om man kan ana en viss bitterhet? OM man kan! Jag vet inte om jag någonsin kommer bli partypingla igen. Ens efter en lyckad tur i photoshop. Inte för att jag så gärna vill vara partypingla. Men jag vill känna att det finns möjlighet om jag skulle vilja. Att det inte är kört för min del liksom.

Ungefär som när min son sa till mig

"Mamma, kan inte du vara med i melodifestivalen"

"Jag?!" *smått smickrad mamma*

"Ja, det hade varit ascoolt! Du kunde stå där och alla kunde jubla och applådera. Det hade varit jättefräckt"

*ännu mer smickrad mamma börjar drömma sig bort* tills sonen säger:

"Men du skulle inte få några röster" 

Ok. Nu är jag irriterad. Inte bara för att jag har två strålkastare riktade mot mig i form av fasadlampor. Utan för att det är så onödigt med detta slöseri på energi! Hallååå! Hört talas om växthuseffekten?

Jag kan förstå att man vill lysa upp sin fasad något, men att placera flera lampor (varav två lyser in på mig just nu) i höfthöjd på huset - som lyser rakt ut från huset! Till vilken nytta då? Mer än att reta grannarna.

De jag pratar om och ondgör mig över nu har inte bara dessa starka lampor som lyser rakt ut från huset, de har också några lampor som lyser uppifrån taket och ner mot marken, den belysningen är däremot smakfull - inte lika stark och störande för omgivningen, och den fyller en funktion; lyser upp fasaden och marken, som ledljus ungefär. Men de andra lamporna!? I just can´t get it! Och jag varken överdriver eller är ironisk nu, tyvärr.

Är det något jag ogillar så är det lampor som lyser helt i onödan. Därför avskyr jag lampaffärer. Folk som knökar upp en massa lampor som lyser upp fasaden. En eller två per vägg är helt ok. Om man nu måste belysa sitt hus runt om... Men inte överdrivet många. Det blir ju inte mysigt med för mycket lampor och ljus.

Jag är en mysperson. Hellre lite för mörkt än lite för ljust. Särskilt i dessa tider då vi bör tänka mer på miljön än vad vi gör.

Och lampor som bara stör grannarna? Hur tänker man då? Jag måste komma ihåg att fråga dem någon gång. Skulle vara roligt att veta.

Nu ligger barnen. De fick frukt till kvällsmat. Det var deras eget val. 

Vi fick ju som tur var mat på kalaset, god mat, och tårta! Som sig bör!

Men kvällsmat ska de prompt ha, även om de ätit innan. Ibland kan kvällsmaten bestå av en riskaka eller ett Digestive-kex. Perfekt. (Äter kvällsmat gör man tydligen inte för att man är hungrig. Inte alltid i alla fall.)

Nu ligger de. Maken är i Malmö. Hans andra hem för tillfället. I alla fall två dagar i veckan, och en natt. Han har en lägenhet i centrala Malmö. Ett litet stenkast från Lilla Torg. Det är nog sjuttonimig nästan så att jag kan kasta en sten till och med, och då är det nära! (jag är inte så bra på att kasta - de bakom mig brukar få ta skydd)

Jag tog en sväng till tvättstugan innan jag gick och satte mig här, och konstaterade att med lite god vilja behöver jag inte tvätta idag! Jag gör det på lördag när jag kan hänga ut tvätten! För visst ska det väl bli fint väder? Det hoppas jag. Jag ska ju tvätta. Och hänga tvätten ute.

Nu måste jag kika runt lite och se hur ni har det! 

Fan. Allt gick snett känns det som. Och jag förvandlades till ett rytande monster till mamma. 

Det stavas h u n g e r . Jag har noll tålamod. NOLL. Och jag bara ryter åt mina barn. Jag är en hemsk mamma...

Nu kalas. *klistrar på leendet* 

Datorn vill inte alls vara med idag. Det är segt som bara den. Men internet funkar bra! Måste väl vara ett tecken så gott som något! Att jag ska blogga!

Jag har läst om mig själv flera gånger idag inne hos Mofs och ömsom skrattat, ömsom förfasat mig ... Vilket intryck ger jag egentligen??!! Huuu...

Lunch om 45 minuter. Pannkakor.

Eller jo, jag bloggar, fast här i stället!

Mofs! Din.. tokroliga härliga människa!

Dagen började med ett gapskratt kan jag berätta!