Som tur var var det fortfarande ljust ute när hon ringde. Annars hade det blivit jobbigt. Vi vet ju både hon och jag att man kan inbilla sig att man hör saker, bara för att man vill höra det så vi blev väl inte särskilt rädda egentligen, även om det var läskigt och jag rös när hon sa det (ungefär när hon "hörde" mig hade jag ju tänkt på henne och att jag skulle gå över).

Hon hade dessutom letat igenom hela huset två gånger utan att hitta någon.

Jag skyndade mig att leta igenom mitt hus. Under sängar, bakom dörrar, inne i garderober och skåp.  Vad dum man är alltså!

Jag hittade såklart ingen, men man kan aldrig vara säker... Jag gick med mobilen i handen, hade tryckt in 112 och höll tummen beredd ovanför knappen, ifall att jag skulle bli tvungen att ringa larmcentralen. Det är bara det att hade det stått någon bakom en dörr, hade jag blivit så rädd att jag inte hade kommit på tanken att ringa någon stans. När jag tänkte denna tanke medan jag gick runt och letade blev jag helt matt...

Jag packade en väska med min bärbara dator, men lät kameran vara - ett ypperligt tillfälle att köpa en ny om den blir stulen tänkte jag, tandborste, ett par rena trosor, cerat, munsårssalva (och jag har inte ens munsår nu!) och mobilen. Sen sminkade jag av mig (slarvade lite runt ögonen, men då ser jag iaf lite "fräsch" ut.. eh ??) och smorde in ansikte och ögon (inget slarv med det även om jag fort ville iväg!) Tog sen min kudde och gick över till syrran. 

Hon berättar då en annan läskig grej som hänt. Hon hade kommit upp till övervåningen vid ett tillfälle där tv:n stått på och visat friidrott och då är det i stället text-tv!!!??? Och hennes tvååring sover i spjälsäng och kan inte ta sig ur den!

Vi bara stirrar på varandra, jag vill inte ens ta till mig den informationen! Det måste vara något med det elektroniska!

Hon går ner för att kolla igenom huset ännu en gång (vi kom på att hon haft dörren upplåst ett tag för hon väntade ju på mig) och hämta vin och glas och chips mm, och jag går in till hennes lille kille för att ge honom nappen, när jag kommer ut i allrummet igen ser jag att det är friidrott på tv. Säger till syrran som är på väg upp att nu är det vanlig tv igen!

Hon säger, vaddå var det inte vanlig tv nyss då?

Nej, svarar jag, när jag gick upp för trappan så var det text-tv.

Då ställer hon sig blickstilla och bara stirrar på mig! Va, var det inte vanlig tv när du kom upp då? frågar hon.... Hon hade ändrat från text till vanlig tv innan hon gick ner.

Vi rös bägge två. Men bestämde oss för att tro att det var något fel med Tv4... Vi orkade inte skrämma upp oss mer.

När filmen var slut funderade jag länge på om jag skulle sova på hennes soffa eller om jag skulle gå in och lägga mig hos mig själv.

Jag intalade mig att jag var tillräckligt modig för att sova hemma. Ville ju så gärna våga! Och så trött som jag var var jag helt övertygad om att jag skulle somna bums och sova tills det var ljust ute!

Trodde jag ja.

Väl hemma tände jag lampor i alla rum där jag skulle vara eller bara gå igenom så att det var ljust överallt. Sen allteftersom jag blev klar släckte jag ner. Endast lilla lampan i köksfönstret fick vara tänd hela natten. 

Precis när jag ska gå och lägga mig hör jag ett tassande ljud i hallen, det låter precis som hasande steg och jag blir helt stel och hinner tänka Syrran!?? Sen hör jag spännet på väskan slå i golvet. Då är det min väska som jag ställt ifrån mig som hasat ner och lagt sig på golvet.

Men herrejädrar vad rädd jag blev! Jag satt som förstenad och kramade täcket i handen det hårdaste jag kunde! Och när förlamningen släppte blev jag fullkomligt matt i hela kroppen, jag hade inte klarat att resa mig upp och armarna kändes som att de vägde flera kilo.

Och vad min puls slog! Jag önskar att jag haft min pulsmätare! Herre jättejävlar, som D säger! 

Jag hade svårt att somna och jag sov inte gott... Efter ett tag vaknar jag av att jag hör, eller har drömt att jag har hört, ett konstigt ljud. Som om en skärbräda av plast fallit i golvet...

Jag blir klarvaken och ligger och lyssnar. Hjärtat slår som jag vet inte vad och jag är så jävla rädd rent ut sagt. Jag ångrade så att jag inte sovit över hos min syster! Vad skulle jag hem och göra när jag är så mörkrädd?!

Bestämmer mig efter ett tag för att tro att jag drömt ljudet och att det inte har hörts i verkligheten.

Somnar om igen och vaknar inte förrän kvart över sju. Slumrar till tror jag men nästa gång jag vaknar är klockan kvart i nio. Skönt! Äntligen morgon! Jag lever och jag hoppas att syrran gör det samma! Skickar henne ett sms och får till svar att de äter frukost! Jag rusar upp och går ut i köket.

Måste få i mig en skvätt Aloe Vera innan frukost.

Då ser jag den. EN JÄTTEJÄVLA SPINDEL I MIN DISKHO.

Jag skriker rakt ut!!! Och börjar storgråta. Ingen hemma, ingen i närheten förutom min syster. Ringer henne för hon måste komma och ta bort den. Jag klarar inte det själv. Jag dör om jag ska försöka få bort den och hur HUR ska det gå till. Ska jag dammsuga upp den? Nej, för då kan den krypa ut igen. Trots att vi har centraldammsugare.

Och skölja ner den är det bästa, men då måste silen upp ur botten av diskhon och ALDRIG att jag stoppar ner handen i samma ho som den där besten.

Tårarna rinner, men ingen svarar hos syrran. Rusar dit istället. Jag får passa hennes barn och hon får springa in till mig och ta bort odjuret.

Jag tar min mobil och mina nycklar och springer i regnet. Syrran ser skräck i mina ögon och frågar vad det är. Spindel i min diskho, gå och ta bort den!

Hon gillar inte heller spindlar men hon är inte lika rädd som jag... 

Vi lämnar hennes barn ensamma och går tillsammans hem, hon lyfter upp silen och häller vatten med en vattenkanna på spindeln. Det är bara det att den inte går med på att bli nersköljd utan börjar röra på sig...

Jag tittar inte och jag orkar inte heller skriva om vad den gjorde men till slut får hon ner den!

Halva köket är vattensjukt men det gör inget.

Jag kokade upp vatten och hällde ner i silen och ber till högre makter att den är död och inte har några vänner som ska komma och hämnas. I så fall hoppas jag att de går in till min syster och hämnas på henne och inte kommer till mig!

Nej förlåt U, jag hoppas ju såklart inte att det kommer någon till dig! Men hellre till dig än till mig.....

 

Kupka

7 september 2008 13:45

Jag var också otroligt mörkrädd fram tills sisådär 40-års åldern, men det har försvunnit nu. Jag var mest rädd för övernaturliga saker, spöken och sånt, men efter att ha övernattat på Glimmingehus och inte sett ett enda spöke har jag insett att dom nog inte vill visa sig för mig. Och skulle dom vilja det skulle det vara en spännande upplevelse. När det kommer till småkryp är det nattfjärilar som är min fobi. Det är jobbigt men jag tänkte försöka med en känd metod att börja med att titta på bilder tills obehaget försvinner, därefter kanske hålla i en mycket LITEN nattfjäril till en början för att till sist kunna ta en sån där luden äcklig sak i handen.

http://kupka.bloggagrat.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggportal alltså. Men jag vet inte. Been here, done this.    Av alla jag testat (Blogspot, Wordpress och Blogg) är det Blogspot jag gillar bäst. WP känns dock proffsigast. Men var svår att mobilblogga bilder från - det blev gigantiska bilder. G...

Testelitest!   Det var inte igår jag bloggade här, direkt. Och det har hänt saker sen dess. Ändå kan jag inte motstå att göra ett inlägg. Bara för att se hur det känns.   Idag hittade jag en kommentar också, skriven i oktober 2010. Så det är ...

Till alla er som envisas med att lägga in reklam-kommentarer! Tävlingar hit och dit och länkar till både bu och bä. Hallåå-åå! JAG SKRIVER INTE LÄNGRE I DEN HÄR BLOGGEN!   Jag förstår att man vill göra reklam för sig (även om jag aldrig publicera...

  Från och med nu är det Blogspot som gäller. Välkomna dit!   http://stortosmatt.blogspot.com   ...

  Det känns konstigt just nu. Som om jag befinner mig i ingenmansland...   Mellan två bloggar. Ingen ordning på något. Håller på att lägga över mina länkar lite smått, skriver ett litet inlägg ibland.. Men mest gör jag ingenting. Och jag tror att ja...