Jag är ensam hemma! Mina barn är ute och säljer gosedjur och min man står utanför och målar huset! Och jag sitter här, i min schäslong! Med en kopp starkt kaffe bredvid mig, datorn i knät, ett fat med äckligt söt choklad som jag inte kan låta bli (ska aldrig vinna stjärnvinsten igen).

Hur skönt har jag det inte! Det är sååå skönt att få sitta här och bara vara! Tänka mina egna tankar i lugn och ro... * n j u t e r * Och hur fula kläder har jag inte på mig! Jag var inne hos min syster för en stund sen, när deras gäster kom och hon tyckte att jag skulle försvinna ut bakvägen så att ingen såg mig...

Mitt urusla humör och min depp börjar sakta men säkert försvinna... Det är liksom ingen idé att bli deppig hemma. Oftast berättar inte jag för min man att jag är ledsen och känner mig låg för han blir så orolig för mig då och sover dåligt och blir nästan deppig själv! Så helt plötsligt är det nästan så att det blir jag som får stötta honom i stället för tvärt om. Det är ju så dumt... Jag vill ju att det ska vara synd om mig och bara mig!  : )

Så av omtanke för honom måste jag vara stark och glad. Jämt. 

Med reservation för eventuella förändringar. Måndagsångesten har ju inte satt in ännu - kommer väl i kväll. När det börjar dra ihop sig till ny arbetsdag. Aj, det högg till i maggropen redan vid tanken... *fort tänka positiva tankar*

Och barnen ja, jo de skulle ut och sälja sina gosedjur. A, min ena lilla skitunge på sju år älskar gosedjur mer än något annat och hon har så många redan och i morse visade hon mig ett nytt på internet som hon hittat och bara måste ha tydligen. Och då sa jag att du har redan för många gosedjur så nu blir det inga fler. "Men om jag säljer några då?" frågade hon. Och det slutade med att de skulle ut alla tre och sälja. Jag har sagt att de får lägga ut sakerna på en filt och sälja men de får inte gå runt och knacka dörr... Och så får de sälja för en krona styck. 

Min svåger tyckte det här var så roligt. Folk som känner till vår familj kommer undra om vi kanske inte längre har råd med vårt nya hus...

: )

*hämta påtår* 

 

trollpackan

28 september 2008 13:10

Hmm..fast du kan ju behöva få vara deppig själv också..inte bara visa dig stark och duktig, men jag förstår problematiken..
Haha! Ungar är påhittiga!;)
kramen

http://trollpackan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggportal alltså. Men jag vet inte. Been here, done this.    Av alla jag testat (Blogspot, Wordpress och Blogg) är det Blogspot jag gillar bäst. WP känns dock proffsigast. Men var svår att mobilblogga bilder från - det blev gigantiska bilder. G...

Testelitest!   Det var inte igår jag bloggade här, direkt. Och det har hänt saker sen dess. Ändå kan jag inte motstå att göra ett inlägg. Bara för att se hur det känns.   Idag hittade jag en kommentar också, skriven i oktober 2010. Så det är ...

Till alla er som envisas med att lägga in reklam-kommentarer! Tävlingar hit och dit och länkar till både bu och bä. Hallåå-åå! JAG SKRIVER INTE LÄNGRE I DEN HÄR BLOGGEN!   Jag förstår att man vill göra reklam för sig (även om jag aldrig publicera...

  Från och med nu är det Blogspot som gäller. Välkomna dit!   http://stortosmatt.blogspot.com   ...

  Det känns konstigt just nu. Som om jag befinner mig i ingenmansland...   Mellan två bloggar. Ingen ordning på något. Håller på att lägga över mina länkar lite smått, skriver ett litet inlägg ibland.. Men mest gör jag ingenting. Och jag tror att ja...