Mamma berättade att en fd jobbarkompis till henne har försökt nå mig (hon var noga med att säga att hon försökt nå mig ett tag, för att jag inte skulle få för mig att tro att det var något hon hittade på just idag, efter gårdagen...) 

Och fd jobbarkompisen vill att jag hänger ut mina foton på deras arbetsplats! Yeay! 

: )

: )

: )

Jag var så trött för ett par timmar sen att jag hade kunnat lägga mig ner och stensomna! Men nu känner jag mig lite piggare! Kanske för att jag snart ska gå och lägga mig?

Eller så är det för att mamma ringde.

Vad är det med mammor egentligen? Ok att mina barn inte kan lura mig, men så är de nio och sju också. Jag är 37 och min mamma ser igenom mig, ibland. Inte alltid!

Och det är klart, efter mitt utbrott igår (ett riktigt tonårsutbrott som jag inte är särskilt stolt över)

Nu ser jag något fundamentalt fel!!! Jag är ju för i helvete inte 37 - jag är bara 36. Varför skrev jag då 37? Ok. Jag lägger inte mer tid på det just nu. Jag kan ha sluntit med fingrarna (nu ljög jag. Jag har tänkt flera gånger den sista tiden att jag är 37, ja ja har inte tid att gå in på det just nu... men hm... vad konstigt ändå! Får sluta nojja över min ålder snart)

Tillbaka till saken...

Efter mitt utbrott så behöver man ju inte vara Einstein för att förstå att allt kanske inte står rätt till..? Hon vet ju att det varit jobbigt på jobbet ett bra tag och så...

Lilla mamma, lilla jobbiga mamma!  : )

Hon nämnde inte gårdagen, hon är inte dum och hon vill inte heller gå in på saker för mycket... Och så "känner hon sina löss på gången" också.

Jaja nog om det. Hon frågade lite småsaker - om jag vill ha äpplemos. Inte vara med att göra mitt eget mos i så fall, utan om jag vill ha några burkar av henne *ja tack* och hur det är på "nya" jobbet.

Räcker det inte med att det är ... mat?

Middag. Det eviga tråkgörat som man aldrig slipper undan. 

Idag yttrades den hemma hos oss så välkända frasen "Det här var väl inte det mest kulinariska du tillagat, älskling" men med den skillnaden att idag var det JAG som sa det om min mans mat och inte min man som sa det om min mat, vilket brukar vara rätt så vanligt!

Han hade tillagat en hemsk maträtt idag "jag tog lite av det vi hade hemma" MOUAHAHAHA!!!!

Han såg inte det roliga i påståendet. 

Det har varit en bra dag idag, jag har varit rätt trött men annars helt ok!
Jag börjar känna att jag kommer tillrätta i min nya grupp och det känns faktiskt bra att ha eget rum! Lite ensamt såklart, men det är rätt mycket spring där ändå! Jag har ett av fikarummen precis utanför mitt rum så så fort någon kommer för att hämta kaffe eller vatten så är de tvugna att prata med mig! *fniss*  Värre hade det kunnat vara, sitta längst bort i en korridor där ingen har vägarna förbi.
 
Så saker och ting börjar ordna upp sig! Skönt! Jag behöver lite lugn och ro nu...
 
På bussen hem fick jag nästan ett panikanfall! Jag hittade inte bilnyckeln! Min väska var som ett stort svart hål! VAR var bilnyckeln - jag visste att jag hade fått den av P i morse och lagt ner den i väskan, eller hade jag lagt den i kappfickan? Och sen tappat den? Tänka tänka tänka! Rotade runt i väskan och kände att jag knappt fick luft - vi har bara en bilnyckel kvar. Min man är helt övertygad om att det är jag som förlagt den andra, och vad har jag att sätta emot!? Vem är ordningsam hemma hos oss och vem är det inte?! Tricky question! Not...
 
Men efter ett par riktigt jobbiga minuter så hittade jag den. I ett litet fack i sidan på väskan. * l ä t t n a d *
 
Frid och fröjd. Nu ska jag bara komma ihåg att hämta hem lilltjejen sen, som är hos kompis.
 
Idag har jag klämt på en ny kamera. Och jag säger bara. Vill ha! Men min plånbok säger Du har inte råd.

Älskling..?  *lägger huvudet på sned och ber snällt*