Fy sjutton vad det var kallt att cykla hem! Som tur var blåste det inte längre. Eller så hade vinden vänt, jag hade inte motvind i alla fall. Jag hade lyckligtvis min mössa med mig och den hjälper ju till att hålla värmen. Men trots det frös jag så jag skakade - kunde knappt köra rakt!

Väl hemma skulle jag ta ur nycklarna ur fickan och hamnade lite snett med handen: i en annan ficka..? Nähä, det var ett lufthål! En dragkedja i sidan av jackan som var öppen. Kanske inte konstigt att jag frös?!

Nu ska jag sminka av mig, äta kvällsmat och packa träningsväskan inför morgondagens corepass! Ska bli härligt med ett träningspass igen! Förhoppningsvis är det någon mer än bara jag och instruktören i morgon. Hm. Men det var effektivt att vara ensam på passet - jag hade ögonen på mig! Och en jädra träningsvärk i flera dagar efteråt! *gillar*

Jag har absolut inget av värde att skriva om. Major bloggtorka just nu.

Och jag har tre timmar och fyrtio minuter kvar av min arbetsdag. *gråter*

Lunchen, maten från igår, var inte lika äcklig som den var torr. På tok för mycket pasta i förhållande till pastasås... Hur fruktansvärt tråkigt som helst. Men smaken var inte så illa. Varför smakade den inte bättre igår då? Eller var det mina smaklökar som strejkade? Åh vad jag vill hem!!! Hem hem hem hem!!!

Jag blev såklart jättesen när jag skulle iväg och fick ta cykeln till centrum för att hinna med bussen! Och höll på att frysa ihjäl! Gud så kallt det var ute. Och blåsigt! Tårarna rann och frös nästan till is på mina kinder. Fy!!! HIT MED VÅREN!!!

Måtte jag komma ihåg cykeln när jag kommer till centrum ikväll...

Nu jobba.... Giv mig styrka, någon!

Jag älskar tisdagförmiddagar! Då har jag ett par sköna timmar helt ensam hemma! Mindre skönt är det halv fem i eftermiddag och nästan alla andra på jobbet går hem... Men det tänker jag inte på nu! 

Egentligen borde jag göra mig klar att gå till bussen snart men jag väljer att sitta kvar en stund till. Ta nästa buss. Dricka upp mitt kaffe i lugn och ro, putta på lite smink i mitt vintervita (glåmiga) ansikte och sen gå till bussen. Inte springa, utan gå.

Solen skiner! Men faktum kvarstår: Jag vill vara hemma.

Igår hade jag 244 besökare! Hur gick det till? Tvåhundrafyrtiofyra stycken! *blir nervös och får nästan tunghäfta* vilka är alla?

Krånglar statistiken eller kan det verkligen stämma? Det är ju jätttemycket folk ju! Fantastiskt roligt!!! Om det nu stämmer?

Jag vill ju veta vilka som läser min blogg! *nyfiken* Så att jag kan kika in hos dem er, få mig en bild av vilka de ni är... läser de ni varje dag, eller är det en massa slumpade besök? Folk kanske klickar in, tänker "nej fan!" och klickar ut lika fort igen, eller gillar folk det de läser och återkommer? Skulle vara roligt att få veta! Tills dess gläder jag mig åt att så många faktiskt kommer förbi! Jättekul!!!

När jag stängde av datorn i går kväll såg jag att det började snöa! Stora, fina flingor som naturligtvis la sig på marken. Och nu är det ju vitt ute! Det är inte jättemycket som har kommit, och som tur är skiner solen så det kanske kan smälta bort, det som ligger?

Maken smög in igår, utan att väcka mig! Jag tror att jag vaknade till lite när han kom och konstaterade att han kommit hem - han bytte till sommardäck i lördags, min smarte man (hm) och när jag såg att snöade igår blev jag lite orolig. Men det gick ju bra!

Barnen har somnat, maken är på möte. Köket är lite stökigt men jag har satt mig med ryggen emot som jag ser inte stöket. Dessutom har jag släckt ner. Och tänt ljus i stället. Mysigt! Om jag försöker bortse från hungern.

Maken ringde precis. De har en liten paus nu. Han blir alltså väldigt sen. Och han tänkte ta en dusch när han kommer hem. Eh, hur tänker han då? Mitt i natten. (Nu skulle man kunna tro att han är ute på helt andra saker... sk "vuxensaker" Hm.. *skratt*)

Ibland kan jag ångra att vi har badrum en suite (heter det så? Har ingen aning?) badrum i anslutning till sovrummet. Det hade varit skönt om badrummet låg i andra änden av huset. Eller så skriver jag en lapp - att han får duscha i badkaret uppe! Fast då väcker han väl sonen som sover vägg i vägg med badkaret...

Jag tyckte att han skulle ta och komma hem nu.

"Du tycker ju om att ha det lugnt och skönt"

"Ja, men det har jag haft nu, nu ska jag sova så då kan du komma hem"

"Men jag väcker inte dig när jag kommer hem"

Nä tack! (Läs: DET GÖR DU BÄST I ATT INTE GÖRA!)

Nu avslutar jag den här dagen som jag startade den. Med att gäspa så tårarna rinner!

Nu sängen!

God natt & sov gott! 

Jag har funderat ett tag på hur jag skulle skriva det här inlägget. Jag har bråkat med mig själv. Å ena sidan vill jag bara kräkas en massa fula ord över hur misslyckad middagen blev *sååå jävla arg* (jag misslyckades såklart med att göra den färdiga köttfärssåsen godare, såklart - det är mig vi pratar om! Varför skulle jag inte misslyckas?!!) Å andra sidan vill jag bara rycka på axlarna och tänka, shit happens! Jag testar med en ny burk en annan gång och då lägger jag ner lite själ i att göra den god! 

Å ena sidan tänker att nu är Shit happens-kontot fullt - nu räcker det! Enough!

Å andra sidan tänker att det är inte hela världen - barnen klagade inte utan åt med god aptit!

Nu stinker hela huset av misslyckad köttfärssås. Och jag är sur. Nu orkar jag fan inte vara glad och positiv längre. Måttet är rågat. Bägaren är på vippen (vippen? jag hittar inte ens rätt ord) att rinna över. Vippen - vad heter det ordet jag tänker på... på gränsen! Ha!  *tss*

Jag slår vad om att när barnen väl ligger och har somnat då kommer maken hem och ska berätta om alla sjuttioelva möten han varit på idag. Tjatatjatatjatatjata.

Choklad...!