• dricka upp mitt gröna te
• duscha barnen
• se till att barnen klär sig
• se till att barnen kommer iväg med mina föräldrar (ska se GP:s fyrverkeri)
• lägga ansiktsmask
• duscha
• sminka mig och klä mig
• välja parfym - nu har jag så många favoriter att jag får beslutsångest varje gång jag ska välja... i-landsproblem. Angenämt sådant.

 Hör och häpna! Min huvudvärk är något bättre? Kan det vara den helt hopplöst värdelösa tabletten Ipren som på något sätt hjälper till? Nä... så bra var det inte. Det får bli en Treo strax. Sen ska jag komma igång och träna igen. Jag vet att huvudvärken kommer av stress och spänningar. Kanske ska söka mig ett nytt jobb under 2009?

Jag skrev ett inlägg. Sen stängdes hela skiten ner! Utan den minsta förvarning, ingenting.

Och i protest tänker jag inte skriva om inlägget igen. I stället har jag kokat mig en kopp grönt te (Grön Mareld) och tagit en näve av de nu förhatliga rosa skumtomtarna. Det blir årets sista.

Nu smäller de smällare ute. SLUTA MED DET, JAG FÖRSÖKER FÖRTVIVLAT FÅ MIN SON ATT STANNA KVAR I SÄNGEN!!!!! "Mamma, jag behöver faktiskt inte vila för jag orkar vara vaken hela kvällen ändå" Ja, men mamma ska orka. Fast det sa jag ju såklart inte.

Skumtomtar ja. Godis. Snart är det slut med det. Och det är inget jag saknar heller. Det är inte många godissorter som är särskilt goda ändå. De få sorter som är goda är goda i lagom mängd. Men som de flesta godisätare vet: Man äter inte godis i lagom mängd. Man köper alltid för mycket och man äter (oftast) tills påsen är länsad.

Jag känner mig piggare och fräschare när jag inte äter godis, eller en massa transfetter för den delen... Och nej - det har INTE något med vikten att göra! Jag kan nämligen äta i princip hur mycket jag vill av vad jag vill utan att lägga på mig.

Mitt godisstopp har helt och hållet med hälsa att göra! Testa vetja!

Idag är det årets sista dag. (Det var inte länge sen det var nyår tycker jag?!)

Årets Sista Dag. Det känns stort med Nyår. Varför vet jag inte men jag har alltid tyckt det ... Och jag har alltid fått kämpa mot tårarna vid tolvslaget.

När alla börjar räkna ner; tio, nio, åtta, sju ... sen bryts min röst. Halsen tjocknar och jag får inte fram ett ljud, tårarna stiger i ögonen och vissa år har jag gråtit så jag skakar! Och jag vet inte varför! Det är bara så mycket känslor just då! Det känns så stort!

När alla går runt och kramar varann och säger Gott Nytt År! Då har jag knappt fått ett ljud över läpparna, jag bara kraxar fram något obegripligt... Men som tur är brukar det alltid vara en massa oväsen från raketer och smällare, som räddar situationen... Det är ingen som hör mig kraxa i oväsendet, så jag kan skylla på det.

Gott Slut!