Det är mulet ute nu, men det är inget hinder för att åka till stranden, tycker barnen. Just nu sitter maken och jag och avnjuter en kopp kaffe. Han sitter försjunken i ett Ölands-magasinet och jag sitter här och skriver.

Fast nu fick han resa sig upp för att fixa grodvatten till barnen. De kom springandes och var överlyckliga över att ha hittat en groda, och de skulle genast ha en balja med vatten så att de kan ha den i fångenskap... G tyckte det räckte med en skål med vatten... Men någon måtta får det vara! Det måste vara en balja och det måste finnas lite stenar i den så att grodan kan klättra upp och sätta sig och vila lite.

Genast har de glömt stranden!

Livet är rätt härligt ändå! 

Åh vad jag sov gott i natt. Somnade med en gång jag la mig, klockan kan ha varit kvart, tjugo över tio kanske. 

Vaknade kvart i sex i morse men valde att somna om, vaknade nästa gång prick en timme senare och valde att somna om igen. Vid tjugo i åtta gick jag upp - jag skulle ut och promenera! 

Gick upp, drack lite vatten och Aloe Vera och drog sen på mig träningskläder och gav mig ut. Kände mig lite trött och stel i kroppen, till en början, men efter en stund piggnade jag till. Orkade t.o.m springa lite, vilket jag egentligen inte gillar att göra före frukost.

Det är lite mulet idag. Solen var framme när jag gav mig ut men molnen tog överhanden sakta men säkert. Det blåste rätt bra när jag kom ut på norra Alvaret och nere i Kalmarsund gick det lite vågor som slog mot stenarna. Inget badväder alltså! 

Min mobila internetuppkoppling är det slöaste i hela världen tror jag. Jag hade helt glömt bort, eller förträngt, hur långsamt internet gick förr i tiden. När man satt med modem och inte kunde titta på bilder utan att det tog en halv dag för bilden att komma upp på skärmen. Det är inget jag gillar. Jag gillar att saker går fort. 

Hemma på min gata i stan, där går det mycket snabbare att surfa med modem än vad det gör här. Otroligt frustrerande! Maken ska kolla i morgon om det är någon inställning kanske... Jag hoppas att han kan fixa det, för då finns det en liten chans att jag kan lägga ut en bild eller två! Men som det är nu är det en utopi!

Nu sover barnen och jag är på väg att somna vilken minut som helst.

Men vi höres i morgon! Godnatt & sov gott!

Vi åkte till stranden förut, men det var mestadels mulet. Lite lite sol kom fram ibland och det var ganska skönt i luften. Men när det mulnade på igen och började blåsa då var det inte skönt längre. Sonen var i och badade, såklart! Men vi övriga stannade på land. Maken byggde lite med stenar med M, A gick och gungade och jag satt och läste. Efter en stund gick jag och satte mig i bilen och läste, när det började bli lite svalt. Jag är fortfarande jättejättetrött, vill bara gå och lägga mig och sova och hoppas att jag är pigg i morgon! Nu är barnen ute och springer av sig lite - de gillar att ha stora ytor och röra sig på och det är så skönt att se dem röra på sig ordentligt! Som barn ska göra! Maken och jag sitter och njuter av tystnaden (fast nu är iof tv:n på - men inga barn som låter!) och njuter ett glas vin! 

Vi gör ett försök med att åka till stranden nu. Vi tar nog den som barnen kallar "stenstranden" för då kan de bygga sandslott med sand och stenar, eller gå i vattnet och försöka fånga fisk med sina nyköpta hovar. 

Själv tar jag med mig en bok (datorn hade funkat om det inte var fullt av sand på stranden!) för jag är inte särskilt road av att sitta och frysa på en strand. Men det kanske blir trevligt? Jag kan träna på att kasta macka, eller smörgås eller vad det heter?

Sen blir det handla mat och kaffe - gud vad jag är kaffesugen! Hur gott hade inte det varit med en kopp kaffe på stranden! 

Resan ner till torpet igår eftermiddag gick jättebra! Barnen var trötta och somnade bums och även jag!

Vaknade av mig själv tjugo över sju i morse och gick upp och fixade i ordning mig och lite frukost och väckte sen övriga familjen.

Fem över nio var vi på väg mot Öland! I Målilla, en knapp kvart senare köpte vi kaffe och tio minuter senare skriker G att A spyr. Japp. Åksjuk av att ha suttit och läst... Och inget säger hon heller gumsingen. Helt förtvivlad över att hennes gosekanin blivit lite nerspydd.

Vi fick ju stanna såklart och torka av lite. Och lirka med lillkillen som absolut inte skulle sätta sig i bilen igen. Han avskyr när någon kräks... Och det var ändå inte mycket som kom.

Efter ett bra tag, vi har passerat Blomstermåla och befinner oss i Ålem på en bensinstation säger A att hon inte mår bra. Vi hinner ut ur affären och hon spyr två eller tre gånger till ...  inga äckliga magsjukespyor eller så, men inte heller jättenice... Hm. Men nu var i utomhus åtminstone. Nog om äckligheter nu.

Vi körde vidare, efter att ha tankat bilen, lånat toaletten och inhandlat lite småbullar, coca cola och tablettaskar till barnen.

Ner mot Kalmar, över Ölandsbron och norrut mot Borgholm där vi stannar för att köpa vin, Aloe Vera juice och fluortabletter. Jag köpte en brun utan sol också...

Sen ytterligare en bit norrut mot Källa, en mil söder om Löttorp och där befinner vi oss nu. Svärmor hade lagat jättegod mat som vi fick när vi kom och ett glas vin till det. Sen fick jag gå och lägga mig och sova en stund - herre gud så skönt det var!

Nu har jag nästan precis vaknat, kopplat upp mig mot världen och nu ska vi nog chansa på att åka till stranden en liten stund. Inte för att det är särskilt soligt eller varmt men barnen vill gärna dit en stund. Och så måste vi handla mat också!

Och sen går jag på semester!

Nästan allt är packat och klart nu. Det är några saker som jag glömt som jag får ringa maken om sen.

Nu har jag fikarast och slänger i mig en macka samtidigt som jag sitter här och skriver. De hade ju varnat för kraftigt regn under natten till idag, eller om det var under dagen idag också. Men än har det bara kommit lite lätt duggregn. Hoppas att det inte blir som de varnade för.

I morgon bitti åker vi från Småland till Öland, en resa på kanske fyra timmar. Minns inte hur lång tid det tar, trots att jag varje år för dagbok för att komma ihåg hur lång tid det tar, samt att jämföra med nästa års resa. Bara det att jag har aldrig kvar anteckningarna...

Jag hoppas sååå att det blir bra väder så vi kan sola och bada mycket!

Usch vad det är tråkigt att packa. Speciellt om man är ute i sista minuten, som jag av någon anledning alltid är! Varför blir det alltid så?

När kommer jag lära mig att göra saker i god tid? När jag blir vuxen? Är det när man blir fyrtio då eller?

Nu har jag panik. Jag ska ju jobba i morgon och blir hämtad av familjen - jag ska alltså inte hem i mellan och packa "det där sista" jag kommer ringa maken stup i kvarten, "jo och så var det en grej till.. den där saken som jag tror ligger antingen där eller där..." - GAAAAAAH! Jobbigt!