nilla

27 januari 2009 20:09

Och hur kliver man ur ekorrhjulet?
Jag bara undrar...

ulle

27 januari 2009 20:35

Nej! Jag som skickat viktiga mail precis. Skynda hem och läs!!

stort och smått

27 januari 2009 21:22

Jadu, Nilla, hur kliver man ur?? Det är ju det att man behöver pengar ju... Annars hade det nog varit lättare.
Men det är jobbigt att det bara snurrar på...

Anna

28 januari 2009 06:55

Visst är det en härlig känsla precis minuterna innan man ska åka hem från jobbet ;-)

Teolinda

28 januari 2009 08:41

Jag klev ur hjulet för ett par år sedan...men jag hade funderat läänge innan...

Det tar tid ...

teolinda

28 januari 2009 09:21

Ja...herregud...du var in till mig och undrade hur man gör för att hoppa av hjulet...kliva var det...

Jag är rädd att jag har inga enkla svar...det som funkade för mig är kanske helt omöjligt för dig...?

Så här gjorde jag: funderade...funderade...funderade...(vantrivdes på jobbet naturligtvis) tog flera år...räknade... räknade jah...det låter tråkigt redan va...

Jag kom fram till att jag värderar friheten högre än pengar... Det är ju lätt att säga...för mig som är miljonär...haha...

Nej, skämt åsido...jag drog in på alla utgifter som gick...det blev nästan som en sport...även om det finns gränser...

...och så sade jag upp mitt jobb...

Jag tror vi lever rätt så olika liv du och jag... men du kanske kommer fram till något beslut ändå...

Jag känner mig verkligen som "Syster Duktig", jag vet att det låter jättepräktigt... Jag har valt det själv och jag mår superbra...inga chefer...frilansar lite ibland med jobb...självständiga sådana

Alla har inte den möjligheten, jag är medveten om det...