Hela kvällen har en olustig känsla smugit sig på mig. Den har börjat lite vagt,  för att sedan öka i styrka. Och det är så jobbigt när det kommer smygande och man inte vet vad det beror på. Eller ens vad det är för känsla! Men jag har lyckats lokalisera känslan och kommit på vad det är. Ångest. Och det beror på att jag har en inlämningsuppgift som ska vara klar senast söndag kväll och jag har inte ens börjat! Känslan härnäst kommer att stavas: P-A-N-I-K.

Jag har lite papper att fylla i inför ett möte i morgon också. Har jag inte heller börjat med - jag är världsbäst på att skjuta upp saker och ting hela tiden. Trots att jag vet att jag inte mår bra av att göra det. *Gaaaaaah*

Så varför sitter jag bara här?! (Jo, för att slippa ta itu med sakerna!)

Och nu råkar jag vara för trött för att orka börja *ojdå*

Ska röja i köket - vill inte vakna till lukten av makaronilåda i morgon bitti.

Om jag skulle råka gå och lägga mig i någorlunda rimlig tid säger jag god natt redan nu!

Jag är en person som ganska ofta skämtar med andra, och som skämtar om mig själv. Och jag är ofta ofta ofta ironisk! Ironi är bland det roligaste som finns. Eh... Roligt är det. Och tacksamt. Och jag har upptäckt att alla människor inte förstår ironi. Och det är inte bara barn under sju år, utan även vuxna. Det är så himla tråkigt att alltid behöva säga "jag skojar" när jag skojar. Så jag säger sällan det.

Jag har upptäckt ibland när jag går in och läser kommentarer hos folk att det jag skrivit ibland kan uppfattas som ... tyket!? Jag tycker ju, medan jag skriver att det är självklart att jag skojar! För min "ton" är ju så lättsam och skämtsam! Men när jag vid senare tillfälle läser kommentaren så kan jag ibland tycka att den inte var särskilt genomtänkt...

Så en liten förklaring: Jag pratar och skriver ofta utan att tänka mig för! Så snälla ha överseende med mina kommentarer, försök läsa dem med glimten i ögat och en skvätt ironi!

Men oj, hur blir det när jag skriver en som jag menar då? Hur ska ni veta när jag är allvarlig och när jag inte är det?  

Ska jag behöva vara tydligare kanske? Det är ju inte fel att lägga till en smileygubbe när jag skämtar.

Men det tar liksom bort ironin lite...

Herrejösses. (Ännu ett ogenomtänkt inlägg - hur fasen ska jag få ihop påsen?)

Jag är för det mesta snäll! Och trevlig! Och om någon får en kommentar som verkar otrevlig, så är den inte illa menad!!! Det är bara jag som försöker vara rolig förmodligen!

VAD SKA VI ÄTA TILL MIDDAG?  

Barnen kan få makaronipudding. Själv vill jag inte äta micrad makaronipudding igen, den var god när den var tillagad. Men micrad är sådär. Eller så gör jag det ändå *lat* och kan unna mig något gott till efterrätt! Har några gropar i låren att fylla.

Så fort barnen kom innanför dörren blev det liv och tjat och gnäll och bråk och till slut överraskade jag oss alla med att ge upp ett primalskrik. Barnen ryckte till och jag fick ont i halsen. Fan. Faaaan. Och efter mellanmål var det dags för läxläsning. Och då sket sig allt. Fullständigt. De (barnen) kunde inte prata med varandra, det blev rappakalja och goddag yxskaft och så klart började de bråka när ingen förstod dem!!! - och jag höll på att bli tokig!!! Jag hade lust att kasta saker i golvet och skrika och ha mig. Jag passar inte alltid som vuxen.

Nu vill jag ha något gott att äta.

Men micrad makaronipudding med massor av lingon då? Kan vara värt att prova! Det får det bli. Och kanske en lakritsglass efter maten när barnen har lagt sig?!

Inte för att jag gillar glass utan för att jag gillar lakrits! Och glass är ju inte godis. *smart*

Det blev skräpmat till lunch. Gyllene bågen. Men jag tog apelsinjuice istället för läsk. Alltid något. Och jag proppade inte i mig riktigt alla pommes fritesen. Man kan inte vara nyttig jämt och ständigt *harkel*

På eftermiddagsfikan blev det en promenad i det underbara vårvädret! (De säger att det ska bli snö - de måste ljuga! Det måste de bannemig för jag vill inte ha mer snö nu. INTE MER SNÖ NU!)

Jag fick blommor idag också, av en jättegullig kollega! Tulpaner. Jag som älskar tulpaner! (Jag älskar att få blommor!) 

Just nu är jag alldeles ensam hemma! Barnen går själva hem och jag är fräck nog att åka hem innan dem, för att få några minuter själv, i lugn och ro... *andas lugnt och stilla och njuter av tystnaden* 

Äntligen lunch - jag är så hungrig!!! Frågan är bara vad jag ska äta. En inte helt angenäm fråga för någon som är gravt ambivalent.

Livet är svårt att leva ibland! Alla dessa i-landsbekymmer.

Och inte för att jag är på jobbet. Det känns rätt ok. Det kan bli en bra dag! Jag får se till att det blir det helt enkelt. Lite bus har jag planerat idag *fnissar*

Nej jag suckar djupt (DJUUUPT) över att jag hittade ruttnade morötter i min handväska i morse. I min favorithandväska! Där har jag haft två morötter i en påse. Som legat i kylen på jobbet och frysit till is, sen ner i väskan och hem igen och till jobbet igen och sen hem igen (bortglömda alltså).

Det luktar inte gott om vare sig väskan eller dess innehåll... Den ska saneras när jag kommer hem.

Varför lär jag aldrig av mina misstag?! Ja, det har hänt förut. Clementiner som hittats som en grön sörja. Kiwi och avokado är inte heller roliga. Bananflugor...

Jag kanske inte ska fasa inför att fylla fyrtio (om sisådär hundra år!) utan börja hoppas på att det är då jag blir vuxen, ansvarsfull och ordentlig?!

Känns lite uttjatat. En klyscha. Men ack så sann. Nu har jag inte så många möjligheter på mitt jobb och det är väl det som jag känner och gör att jag har tröttnat. Jag måste ha lite förändring, lite omväxling och veta att jag kan utveckla mig. Vi har inga sådana möjligheter på mitt jobb. Och jag har varit där i sex år nu.

Men tills jag gör något åt det får jag stanna kvar och klaga. Och det blir ju som bekant inte bättre av att klaga, man blir bara grinig och allt blir bara tråkigare. Men idag fortsätter buset mot chefen (han är eg inte chef utan mer team leader, men jag kallar honom chef för skojs skull!) pussmunnar på fönstret! Ska ta med ett mörkare läppglans i dag! Hihihi!

Lunch. Mat. Har jag någon sådan att ta med tro? Eller så får jag gå ut och handla. Ok. Nu sparkar jag igång dagen!