Riktigt jobbigt tråkig dag idag. Förutom det lilla positiva att jag slipper en arbetsuppgift som jag inte gillar så har det bara varit tråkigt. Hur ska jag stå ut! Måtte det vara tillfälligt bara, annars måste jag göra något åt det!

Nu ska jag sätta mig och ge kommentarer på två inlämningsuppgifter. Det ingår i uppgiften, att ge lite respons på två andra artiklar. Som jag fattade det behöver det inte vara så avancerad respons, så det ska nog lösa sig. Sen blir det sängen. Orkar nog inte med någon bloggrunda i kväll, tyvärr. Jag får läsa ikapp i morgon i stället, trist men sant.

Nu är halva dagen avklarad! Fyra timmar kvar. Det ringer som bara den idag och jag är helt slut - jag som inte får stressa eller spänna mig (för armen) är superstressad nu. Inte bra. Inte skönt.

Men! En bra grej, jag har blivit av med en av mina bi-uppgifter på jobbet och det är positivt! Att fota alla nyanställda, redigera bilder, skicka iväg via FTP (visst låter det proffsigt?! Det är bara det att jag fattar halv sju av vad jag gör! Hemskt oproffsigt faktiskt) Sköööönt!

Men jag har lite sådant pill kvar innan jag slipper det helt!

Jag vet inte ens var jag hittar FTP-programmet på den här datorn. *skäms*

PC. *fnys* Ge mig en Mac så fixar jag inte inte det mesta så i alla fall en hel del! Eller nej... Men jag fattar mer av en Mac än en PC.

Så, nu var lunchen slut, jag får "stämpla in" och börja jobba.

Grymt sugen på choklad....

Mat.

Äta.

Nästan död.

Jag jobbar sent på tisdagar vilket betyder sovmorgon till 07.10 och en skön stund hemma på förmiddagen!

Det trista är att när klockan är halv fem i eftermiddag går alla hem, utom jag och ett par stackare till. Då är sovmorgonen glömd, förmiddagen bara en skönt minne och kvällen känns lång och tråkig.

Jag måste komma igång och skriva den där boken jag drömt om.

Och jag har ingen aning om varför den meningen slapp ur mig ... *tittar förvånat på mina fingrar*

Ja, jag har en dröm, har haft den i hundra år snart.... och just nu behöver jag drömma den drömmen! Den kanske aldrig blir sann, men jag måste ha den just nu!

Jag kollade precis listan Mest kommenterade bloggarna (jag älskar allt som har med statistik att göra, SCB är min största kärlek! Njae, lite väl grov överdrift där, men i alla fall. Jag är barnsligt förtjust i det, och i marknadsundersökningar! Lyckan är när det ringer någon från ett marknadsundersökningsföretag och vill ställa frågor till mig! Tänk att de vill veta vad JAG tycker! Underbart - och nu är jag faktiskt inte ironisk även om många kanske tror det!)

Ok. Jag tycks också älska att komma ifrån ämnet hela tiden.

Statistik. Mest kommenterade, jag (lilla jag!) ligger etta där nu! Före Soran Ismail! Bäst jag tar en skärmdump för det lär nog inte hända igen!

Det är väldigt roligt och det är ER förtjänst! Tack superdupersnällasötagoa ni som skriver till mig!!! Det roliga med detta är inte att jag ligger överst, för det känns inte viktigt (det var bara kul att just Soran ligger efter mig! Hihi! Hans blogg är väldigt läsvärd för övrigt!) - utan det roliga är det faktum att jag får så många kommentarer och jag Älskar det!!!

Tack tack tack tack!!!

Nu sitter jag här... Med tända ljus, en kopp grönt te och tystnaden... (maken är ombedd att vara lugn, hihi) och njuter - det är så skönt! Men känslan av njutning blandas ut lite med en känsla av... jag vet inte riktigt men, lättnad kanske? Och energi. Kvällen blev inte hektisk och jobbig som jag trodde innan att den skulle bli. Eller så är det så att jag målar fan på väggen lite väl ofta? Ser problem som egentligen inte finns. (Eh... KAN vara så! Jag hittar ju för fan på problem om det inte redan finns några) Jag är en mästare på att utgå från att saker och ting ska skita sig.

Självuppfyllande profetia?

Ja, nu sitter jag äntligen här. Stunden jag längtar efter sen jag vaknade i morse. Nä, inte riktigt kanske. Men nästan!

Men säg den glädje som varar - nu kommer maken hem och bryter tystnaden. Så typiskt! När jag kämpat med allt, mat, skicka iväg ungar, ta emot ungar osv... Men jag fortsätter mitt inlägg som om ingenting hänt (vill inte lyssna på honom nu! vill bara sitta här och skriva ju!) 

Jag har släckt ner de flesta lampor utom ett par små i fönstren och så har jag tänt levande ljus och gjort mig en kopp Grönt Kärleks-te. Så mysigt! (Kunde varit om det inte vore för en viss man i huset)

Gaaah! Jag kom av mig! Jag var så i stämning... *skratt* Jag skulle skriva om hur skönt det är att få sätta sig efter en hektisk dag. Måndagar är mina hatdagar, inte nog med att det är Måndag (som om inte det räckte!) det är även min ena ensamma kväll med barnen, och den kvällen som det är fotbollsträning och scouter. Barnen ska hem och helst ska gympapåsarna kommit hem också, det är läxor, matlagning och sen snabbt byta om till fotbollskläderna (var är fotbollskläderna??!!), i med lite lätt mat i sonen, iväg med honom (han går själv som tur är) sen fort fixa mat till dottern som ska till scouterna och sen äta själv... och därimellan fixa mat till dottern som blev kvar hemma! Sen städa köket, fixa med lite tvätt, och sen kommer son hem, han ska duschas - och tjatas på! och sen ska han få mat! Sen är det tandborstning (mer tjat) på honom och tvillingsystern och få dem i säng samtidigt som stora tjejen kommer hem från scouterna och är såååå hungrig (läs: sugen på något och vill vara vaken en stund till), sen lägga henne, säga godnatt till alla tre och sen ....

Sen kommer min sköna stund.

Tända ljus, tystnad, en kopp te, min lilla fina MacBook Air (*älskar*) 

*ljud av jack i skivan* - fast det ljudet kom i höjd med att maken kom hem. Får börja om. 

Mitt busskort gäller till och med i morgon den 17:e och idag – hör och häpna – så var jag och fyllde på det med en ny period - i tid!

Stegade världsvant in i tobaksaffären på Kungsportsplatsen och ber att få ett Göteborg Extra.

- Göteborg Plus? frågar expediten

- Eh, ja just det! svarar jag världsvant (det kan ha varit tvärt om, att kortet heter GBG Extra och jag sa Plus – minns inte)

- Ett sådant som man aktiverar själv? frågar hon

- Ja, precis! Ett sådant vill jag ha!

Hon får mitt busskort och fixar med att ladda det …

- 780 kr, säger expediten.

- Eh, va? (de kostar ju 735:-!!!)

- Sju hundra åttio kronor, bokstaverar expediten

-     - Jaha, har de höjt, frågar jag misstänksamt och förvånat

-     - Ja, de höjde vid årsskiftet säger en annan expedit

Och här tänker jag, att det har de inte alls gjort för jag har handlat busskort hela året och de har minsann inte höjt!!! Fan, jag har blivit lurad, eller så har jag sagt fel kort! Skit skit skit. Okej, inte mycket pengar, men åh så klantigt. Som tur är säger jag inget! För på bussen messar jag mamma och frågar och jo då, de höjde i januari, till 780:- !

Oups... Det kan vara så att det är maken som handlat busskort de senaste månaderna och inte jag (Det ÄR så...) Hmmm.

Tackar min lyckliga stjärna för att jag inte fick för mig att argumentera i affären!