Gud så härligt! Jag är så glad att jag åkte hem, hade inte orkat gå ut! Eller jo, det hade jag väl men oj vad det hade slitit på mig! Och tur att jag åkte hem, för maken sms:ade från tåget - det var redan försenat med 20 minuter. Varför är jag inte förvånad?

Iof är min syster hemma och hade kunnat släppa in barnen, men det var inget som var bestämt, hon hade lika gärna kunnat vara iväg!

På bussen hem bestämde jag mig för att trots allt inte tona håret. Ska vila armen tänkte jag. Eller så är jag bara lat. Sen råkade jag blunda en millisekund för länge vilket resulterade i att jag somnade. Med huvudet hängandes tungt fram. Gôr-snyggt (på bred göteborska). Och ja, Nilla, jag är brunhårig och rödlätt, vissa dagar lutandes åt råttfärgat - skittrist. Och nu börjar de där förhatliga grå visa sig lite varstans också! Glimmar som silver i mitt stundtals guldskimrande (det kallar min förra frisör det i alla fall - så var hon dyr också) hår. Blablablabla. Too much information. (Me in a nut shell)

Det är skönt att vara hemma. Jag har längtat hela dagen efter att få besöka er andra och lämna lite kommentarer! Jag har allt läst... och smygskrivit (när inte chefen tittat) ett och annat. Men nu ska jag snart in till min syster och passa hennes små pluttar medan hon åker ner och handlar. Varför vill hon inte ha med sig en treåring och en ettåring till affären så här på fredagseftermiddagen? Konstigt.

Jag fick precis för mig att jag kanske skulle färga håret i helgen?! Eller tona rättare sagt. Brunt. Det borde till och med jag klara av utan att riskera att det blir för fel. Visst?!

Jag har precis varit och pratat med "vår" massageterapeut och fått lite tips på övningar som är bra att göra för att stärka upp axlar, skulderparti och armar. Min vänsterarm är trött! Och jag blir lätt trött i axlar och skuldror - behöver träna och stärka upp de musklerna.

Så nu när jag ska ta en micropaus ska jag ställa mig och träna lite!

Om en och en halv timme är det lunch och om fyra och en halv slutar jag! After worken är inställd och det tycker jag är skönt! Vill bara hem och mysa i soffan!

Och inte så mycket snö heller. Jag hade nog kunnat komma ut från vår uppfart om jag bara hade gasat ordentligt (och lagt i backen!). Men det var rätt skönt att gå. Till och med barnen tyckte det var okej!

Jag hann inte med den bussen jag hade tänkt ta från början, eller den jag helst vill hinna med rättare sagt, men jag struntade i det - tänkte att jag tar nästa i stället! Och vad skönt det var att slippa tokstressa till bussen!

Fredag idag hörrni!!! Härligt!

Jag vaknade av att en bil gasade som bara den ute - lät jätteskumt! Det var tidningsbudet som kämpat med att köra upp för backen, och sen såg jag honom slinta omkring på vägbanan där de skottat en timme tidigare. Jättehalt alltså! Jag ska nog inte köra bil då.

Dessutom är det massa snö vid vår uppfart också...

Ok, om jag och barnen ska gå till skola och buss är det bäst jag sätter fart! 

(När kommer våren?) 

Och det fortsätter snöa... Fy för den slask som kommer pryda alla vägar i morgon. Det sägs att helgen ska bli varm? Stämmer det? Och vad menar de med varm? Fyra plus och lite hemsk nordanvind? - oj vilket strålande kvällshumör jag är på!

Tror ni att jag hunnit skriva på min artikel? *artificiellt skratt*

Nä. Jag har lagt pussel. Ett pussel. Dotterns. Sonens var stört omöjligt. Och stööört omöjligt.

De är som dag och natt mina tvillingar, när det kommer till vissa saker. Rita till exempel. En är extremt noggrann och tar hundra år på sig. Den andre drar några streck och är klar på en millisekund. Och ett papperspussel med ca hundra bitar föreställande blyertsstreck och två ... figurer? 

Nu ska jag gå och lägga mig. Har en tuff morgon i morgon bitti. Och jag har som vanligt inte förberett någonting.

Kommer jag någonsin att lära mig? 

Nu har lugnet lagt sig i både mig och huset.

Jag gjorde misstaget att låta lilltjejen ta med två tjejkompisar hem.

Och som vanligt blir det lite liv när de blir hämtade. De springer iväg när deras föräldrar kommer och vägrar lämna huset och jag blir tokig på att lägga en massa av min tid på att springa efter och försöka få ut dem. Och så ska jag helst uppföra mig och prata snällt med dem - när jag i själva verket bara känner för att vråla allt vad jag orkar: Ger er iväg!

Egna barn, andras ungar. Så jag har sagt det till mina barn att vi avvaktar med att ta hem kompisar just på torsdagar. Tills jag är van vid att vara gräsänka.

Kom naturligtvis på lite för sent att barnen hade läxa. Ena läxan bestod av att de skulle göra ett eget pussel. Kreativt och kul! Mindre kul är att någon hemma ska lägga pusslet. Denna någon blir ju jag. Otur för mig att det var tvillingarna som hade denna läxa. Två pussel att lägga alltså. Och sonen var såklart klurig nog att klippa ytte-pyttebitar!  Så jag har att göra fram till midnatt eller så!

Annars, förutom läx-missen och jaga kompisar så har det gått riktigt bra! Känns helt okej. Antingen är barnen större och duktigare nu än förra omgången jag var ensam eller så är jag bättre denna gången. Kanske en kombination.

Ska kanske inte ropa hej ännu heller! *ropar inte hej* Kanske jag skulle ta och skriva lite på min artikel? Sminka av mig och sen skriva lite?

Amenjustdetja *kom på* jag har två pussel att lägga också *stön*  

På bilkörningsinlägget (bilkörningseländet)

När jag skulle ta bilen och åka hem så kom barnen precis gående (jag parkerar vid en liten pendelparkering nära skolan och tio meter från busshållplatsen) 

Barnen hoppar glatt in i bilen - glada att slippa gå "såååå låååångt" i snöfallet, och jag skottar fram bilen - och denna gång ser jag till att ta bort all snö från hela framrutan (minns ju morgonen!), hoppar sen in i bilen, startar och gasar! Gasar. Och gasar ännu mer *jävla snö* gasar och gasar och ser framför mig hur jag och barnen får gå hem, utan bil.

Tills jag upptäcker att jag inte lagt in backen.