Jag har varit hemma hos mig en dryg timme nu och druckit lite kaffe och ringt och pratat med barnen och nyss kom syrran hit och när hon kommer in i vardagsrummet pekar hon på våran.. kan det vara sub? som står i ett hörn och säger oj vad har hänt med den?

Då har fronten trillat av och ligger på golvet.

Undrar om det var den jag hörde i natt?

Men hur i hela friden kunde den trilla loss? Den sitter inte speciellt löst!

Måste fråga maken när han kommer hem...

Usch och fy för oförklarliga saker när jag är ensam!

Nu var jag ju iof inte ensam när vi upptäckte det, men om det hade varit jag som upptäckt det när jag var själv då hade jag känt mig olustig.

Fy vilken fegis jag är. 

Som tur var var det fortfarande ljust ute när hon ringde. Annars hade det blivit jobbigt. Vi vet ju både hon och jag att man kan inbilla sig att man hör saker, bara för att man vill höra det så vi blev väl inte särskilt rädda egentligen, även om det var läskigt och jag rös när hon sa det (ungefär när hon "hörde" mig hade jag ju tänkt på henne och att jag skulle gå över).

Hon hade dessutom letat igenom hela huset två gånger utan att hitta någon.

Jag skyndade mig att leta igenom mitt hus. Under sängar, bakom dörrar, inne i garderober och skåp.  Vad dum man är alltså!

Jag hittade såklart ingen, men man kan aldrig vara säker... Jag gick med mobilen i handen, hade tryckt in 112 och höll tummen beredd ovanför knappen, ifall att jag skulle bli tvungen att ringa larmcentralen. Det är bara det att hade det stått någon bakom en dörr, hade jag blivit så rädd att jag inte hade kommit på tanken att ringa någon stans. När jag tänkte denna tanke medan jag gick runt och letade blev jag helt matt...

Jag packade en väska med min bärbara dator, men lät kameran vara - ett ypperligt tillfälle att köpa en ny om den blir stulen tänkte jag, tandborste, ett par rena trosor, cerat, munsårssalva (och jag har inte ens munsår nu!) och mobilen. Sen sminkade jag av mig (slarvade lite runt ögonen, men då ser jag iaf lite "fräsch" ut.. eh ??) och smorde in ansikte och ögon (inget slarv med det även om jag fort ville iväg!) Tog sen min kudde och gick över till syrran. 

Hon berättar då en annan läskig grej som hänt. Hon hade kommit upp till övervåningen vid ett tillfälle där tv:n stått på och visat friidrott och då är det i stället text-tv!!!??? Och hennes tvååring sover i spjälsäng och kan inte ta sig ur den!

Vi bara stirrar på varandra, jag vill inte ens ta till mig den informationen! Det måste vara något med det elektroniska!

Hon går ner för att kolla igenom huset ännu en gång (vi kom på att hon haft dörren upplåst ett tag för hon väntade ju på mig) och hämta vin och glas och chips mm, och jag går in till hennes lille kille för att ge honom nappen, när jag kommer ut i allrummet igen ser jag att det är friidrott på tv. Säger till syrran som är på väg upp att nu är det vanlig tv igen!

Hon säger, vaddå var det inte vanlig tv nyss då?

Nej, svarar jag, när jag gick upp för trappan så var det text-tv.

Då ställer hon sig blickstilla och bara stirrar på mig! Va, var det inte vanlig tv när du kom upp då? frågar hon.... Hon hade ändrat från text till vanlig tv innan hon gick ner.

Vi rös bägge två. Men bestämde oss för att tro att det var något fel med Tv4... Vi orkade inte skrämma upp oss mer.

När filmen var slut funderade jag länge på om jag skulle sova på hennes soffa eller om jag skulle gå in och lägga mig hos mig själv.

Jag intalade mig att jag var tillräckligt modig för att sova hemma. Ville ju så gärna våga! Och så trött som jag var var jag helt övertygad om att jag skulle somna bums och sova tills det var ljust ute!

Trodde jag ja.

Väl hemma tände jag lampor i alla rum där jag skulle vara eller bara gå igenom så att det var ljust överallt. Sen allteftersom jag blev klar släckte jag ner. Endast lilla lampan i köksfönstret fick vara tänd hela natten. 

Precis när jag ska gå och lägga mig hör jag ett tassande ljud i hallen, det låter precis som hasande steg och jag blir helt stel och hinner tänka Syrran!?? Sen hör jag spännet på väskan slå i golvet. Då är det min väska som jag ställt ifrån mig som hasat ner och lagt sig på golvet.

Men herrejädrar vad rädd jag blev! Jag satt som förstenad och kramade täcket i handen det hårdaste jag kunde! Och när förlamningen släppte blev jag fullkomligt matt i hela kroppen, jag hade inte klarat att resa mig upp och armarna kändes som att de vägde flera kilo.

Och vad min puls slog! Jag önskar att jag haft min pulsmätare! Herre jättejävlar, som D säger! 

Jag hade svårt att somna och jag sov inte gott... Efter ett tag vaknar jag av att jag hör, eller har drömt att jag har hört, ett konstigt ljud. Som om en skärbräda av plast fallit i golvet...

Jag blir klarvaken och ligger och lyssnar. Hjärtat slår som jag vet inte vad och jag är så jävla rädd rent ut sagt. Jag ångrade så att jag inte sovit över hos min syster! Vad skulle jag hem och göra när jag är så mörkrädd?!

Bestämmer mig efter ett tag för att tro att jag drömt ljudet och att det inte har hörts i verkligheten.

Somnar om igen och vaknar inte förrän kvart över sju. Slumrar till tror jag men nästa gång jag vaknar är klockan kvart i nio. Skönt! Äntligen morgon! Jag lever och jag hoppas att syrran gör det samma! Skickar henne ett sms och får till svar att de äter frukost! Jag rusar upp och går ut i köket.

Måste få i mig en skvätt Aloe Vera innan frukost.

Då ser jag den. EN JÄTTEJÄVLA SPINDEL I MIN DISKHO.

Jag skriker rakt ut!!! Och börjar storgråta. Ingen hemma, ingen i närheten förutom min syster. Ringer henne för hon måste komma och ta bort den. Jag klarar inte det själv. Jag dör om jag ska försöka få bort den och hur HUR ska det gå till. Ska jag dammsuga upp den? Nej, för då kan den krypa ut igen. Trots att vi har centraldammsugare.

Och skölja ner den är det bästa, men då måste silen upp ur botten av diskhon och ALDRIG att jag stoppar ner handen i samma ho som den där besten.

Tårarna rinner, men ingen svarar hos syrran. Rusar dit istället. Jag får passa hennes barn och hon får springa in till mig och ta bort odjuret.

Jag tar min mobil och mina nycklar och springer i regnet. Syrran ser skräck i mina ögon och frågar vad det är. Spindel i min diskho, gå och ta bort den!

Hon gillar inte heller spindlar men hon är inte lika rädd som jag... 

Vi lämnar hennes barn ensamma och går tillsammans hem, hon lyfter upp silen och häller vatten med en vattenkanna på spindeln. Det är bara det att den inte går med på att bli nersköljd utan börjar röra på sig...

Jag tittar inte och jag orkar inte heller skriva om vad den gjorde men till slut får hon ner den!

Halva köket är vattensjukt men det gör inget.

Jag kokade upp vatten och hällde ner i silen och ber till högre makter att den är död och inte har några vänner som ska komma och hämnas. I så fall hoppas jag att de går in till min syster och hämnas på henne och inte kommer till mig!

Nej förlåt U, jag hoppas ju såklart inte att det kommer någon till dig! Men hellre till dig än till mig.....

Aldrig mer! Aldrig mer säger jag bara! Som jag ångrade att jag inte stannade kvar hos min syster och sov där! Det började lite redan innan jag gick in till henne. Hon ringer precis när jag stängt igen datorn och rest mig från bordet och frågar om jag var inne hos henne nyss? Eh, nej, svarar jag. Hon blir helt tyst. Men... var du inte inne mig för ungefär tio minuter sen? Frågar hon igen. Nej, det var jag inte... svarar jag. Hur så?!

Hon hade suttit uppe med hennes lillkille och plötsligt hört, eller trott sig höra att någon, och utgått från att det var jag, tassade omkring på nedervåningen och hur jag hade öppnat vitrinskåpet. Men sen hade det blivit tyst. Och hon hade undrat varför kommer hon inte upp?!

Jag rös där jag stod. Varför blir det så här när jag ska vara ensam hemma?Jag har livlig fantasi som det är och är jättebra på att skrämma upp mig själv, behöver inte fler läskiga saker.

Jag skriver mer sen, jag har nyss vaknat, ligger i sängen fortfarande och har sms:at min syster - hon lever och ska precis äta frukost! Jag rusar dit i regnet och joinar dem! : )

Tack och lov att det är morgon! 

Jag är förkyld, har huvudvärk (kan bero på spänning och vin). Men! Det är lördag, jag lever och idag kommer maken hem! 

Nu frukost!!! 

Jag har varit inne hos syrran och druckit vin och ätit chips. Men det blev inte mer än ett och ett halvt glas, jag är på tok för trött för att dricka mer. Syrran satt och sov i soffan "oj jag blundade visst, så oartigt" sa hon när hon vaknade till. 

Det var lite småläskigt ett tag men jag tar det i morgon, nu är det bara happy thoughts som gäller! Jag är ensam men jag är inte rädd! Jag är superdupermodig. Och jag hör inte några som helst ljud som jag inte kan lokalisera, och jag vänder mig inte om hela tiden och kollar så att det inte står någon där. Och jag behöver inte alls anstränga mig för att andas lugnt och stilla och hålla tankarna i schack. Paniken är inte alls nära. Inte alls. 

Men jag tog min tandborste och kudde med mig hem igen! Det var väl ändå modigt!? Just nu ångrar jag mig inte alls. Inte det minsta. 

Käre gode gud, gör så att jag somnar med en gång jag lägger mig ner i sängen!!!! 

Nu saknar jag faktiskt barnen!

Hur skönt det än är att vara utan dem ibland, så saknar man dem när de är borta! Det är inte det att jag inte njuter av ensamheten - för det gör jag verkligen, det är helt underbart att vara ensam! Jag har inga problem med det, jag har inget jättebehov av att ha folk runt omkring mig. Däremot har jag ett stort behov av att ha roligt, men det är en helt annan sak.

Som sagt, det är underbar att vara ensam så länge det är ljust men nu har ju solen gått ner och det dröjer inte länge innan det är mörkt... Och jag tycker redan att jag hör ljud och genast börjar jag inbilla mig saker. Vad är det för fel på mig? Jag VET ju att det inte finns något att vara rädd för! Risken är inte så stor att det kommer en inbrottstjuv! Vi har inga värdefulla saker som syns utifrån, men det är ju klart, en person kan ju bryta sig in ändå... Och risken att det kommer någon som vill våldta mig är rätt minimal också. Om jag dessutom sminkar av mig så...  Haha! Han kommer lägga benen på ryggen och fly!

Undrar om vi skulle se någon mysig film? Eller bara slöglo på tv?...

Vi borde passa på att göra lite manikyr. Men orka!

Nej, nu suger det i vin- och chipstarmen så nu ska jag gå och sminka av mig, dels för att skrämma fula gubbar och dels för att jag ska slippa göra det senare när jag rumlar in och ska skrämma spöken! (eller så sover jag över hos syster... struntar i att jag isf ev bli väckt av bebis i natt... får se. Beror på hur tuff jag blir!) Nu får jag nog tända lite lampor för nu skymmer det och jag är inte ett dugg modig längre.

Men trots allt! Det är väldigt skönt just nu! Livet känns rätt ok ändå. Trots förkylning (det går ju att vila sig i form!)

Ha en bra kväll alla! 

Nu har mina föräldrar varit här och hämtat barnen. De ska till Borås och campa! I morgon ska de till Stadsparksbadet och bada och på söndag ska de ev till Borås Djurpark, om det inte är dåligt väder för då hittar de på något annat. Barnen tycker det är jättekul att bo i husvagn! 

Så nu är jag helt ensam hemma! Jätteskönt! Iaf så länge det är ljust... Usch vad jag ogillar att vara ensam när det är mörkt!!! Hade jag varit frisk hade jag kanske åkt in till stan en sväng. Men nu blir det stillsam hemmakväll hos syrran, hon bor ju nära och bra! Jag ska äta (läs: môla) Pringles med guacamoledip och dricka vin! Jädrar vad jag ska dricka vin! Jag ska bli lullig och tuff så att jag inte är rädd för alla påhittade, läskiga figurer som lurar i mörkret ... Jag ska supa bort alla hjärnspöken! Hihi  : )

Det var vad mina barn sa idag! A åt som om hon inte fått mat på flera dagar och hon sa att det var för att det var så gott!

Och M sa Mamma, du har lagat god mat flera gånger den här veckan!

Och vad tror ni att jag lagade till dem, som var så gott?!

Jo: stekt falukorv och makaroner! Med ketschup till. Och inte en endaste grönsak.

Nu ska jag gå och äta det som blev över av "den goda maten" men jag är inte lika exalterad som barnen... 

Barnen sa inget om mat när de kom, de frågade bara om de fick "spela data" och jag sa ja. Det ger mig lite tid att komma på vad jag ska göra för mat (som om jag funderar på det! Ha!)

Hur mår jag då? Jo tack! Rätt ok just nu faktiskt. Tack vare en skvätt Treo och en skvätt Berocca. Perfekt start på en after work tror jag, får nog testa det vid tillfälle! Jag blev fantastiskt flamsig och fnissig mot slutet av dagen och höll på att göra bort mig för ett gäng unga, nyanställda killar i korridoren - som väntade på att jag skulle fotografera dem, när jag skulle härma en viss person på jobbet... Och nu slog det mig precis att jag hann aldrig förklara för A och V vem jag försökte härma och varför (och det var precis i detta ögonblick en av killarna stack in huvudet också! jag trodde att V var ensam...) Så fult och så flamsigt! Men det var ju bara att skärpa till sig.

Jag får ju inte glömma att förklara för dem på måndag vad jag sysslade med.